May the odds be ever in your favor

Jag har ju pratat tidigare om boktriologin The Hunger Games (eller Hungerspelen som de heter på svenska). Eftersom filmen är på gång så hade de såklart ett eget litet bås på Comic Con i San Diego i år och gissa om jag blev avundsjuk när jag fick veta att de delade ut gratis Mockingjay pins.
 Nu är det dock så att det finns en hel del människor som använder det här för att tjäna lite extra pengar då de säljer gratissaker från Comic Con på ebay. Och jag kan hålla med om att det är fult gjort, när de får dem gratis och de borde ges ut till fans i första hand. Men å andra sidan är det tack vare dem som en liten svensk som jag kan få tag på dem. Visst är de dyra, men de är billigare än flygbiljetter till - och hotell i - San Diego.

Jepp, jag budade tills jag fick en. Jepp, jag har fått hem den idag.

My precious....

Den var värd varenda krona och den kommer sitta väl synlig på min tröja på premiären.

Congratulations! You are magical

Det är de orden man vill läsa den här veckan på Pottermore - om man är ett hardcore Potter-fan.
 Vid det här laget har J.K. Rowling postat sin video där hon berättar om det nya projektet Pottermore där läsare ska få veta mer om den magiska världen kring pojken som överlevde.

De som känner mig (eller läser min blogg) vet att jag älskar Harry Potter och hans Hogwarts, så jag har väntat sedan det började pratas om Pottermore. Sidan kommer vara öppen för alla som vill registrera sig i oktober, men på hemsidan kunde man läsa att man skulle komma tillbaka den 31 juli för en chans att få tillgång till Pottermore ännu tidigare. Eftersom jag skulle jobba idag, och gissade att J.K. Rowling som vanligt inte kommer göra det för enkelt för oss, hade jag inte stora förhoppningar om att få en chans och försökte glömma bort det hela. Men vid midnatt inatt (London-tid) kunde jag inte låta bli att ändå ta en titt på Pottermore.com.
 Och jag var inte ensam om det.

Ja... jag gick och la mig. Men så imorse, innan jag skulle iväg till jobbet, så började det klia i fingrarna på mig igen. Och tur var väl det, för nu möttes jag av något helt annat.

Nu i efterhand, när jag läst på lite, inser jag vilken tur jag hade. De kommer posta 7 ledtrådar - en för varje dag och bok, svåra dag 1-3 och lättare under dag 4-7 - ledtråden kommer upp på en okänd tid under dygnet - olika tider varje dag -och försvinner när dagens maxantal registrerat sig.
 Ledtråden löd: "How many breeds of owl are featured on the Eeylops Owl Emporium sign? Multiply this number by 49."
Och svaret var (5 x 49 =) 245
Det tog mig till en sida där fjäderpennor flöt omkring och efter att jag väntat ett tag dök det upp en lysande fjäderpenna: The Magical Quill.

The Magical Quill detects the birth of a magical child and writes their name down in a large book. Every year, Professor McGonagall checks the book and sends owls to the children who are turning eleven, to inform them that they have a place at Hogwarts.

Efter att jag klickat på den genomgick jag en registrering som avslutades med att jag blev tilldelad fem möjliga användarnamn att välja på. Till att börja med irriterade det mig att inte få välja helt själv, men sedan läste jag igenom alternativen och jag är väldigt nöjd med att SilverQuill var en av mina valmöjligheter. Jag tror inte jag kunde ha kommit på ett mer passande användarnamn själv.
 Och sedan fick jag det bekräftat att:

Är det bara mig det stör att Hermiones namn inte är högre upp?

Däremot kunde jag inte andas ut än. Det krävs även att man validerar sin e-mail innan man är ordentligt registrerad och mitt mail ville inte hitta fram. Vid det här laget var jag en aning försenad och kunde inte vänta längre så jag tvingades åka till jobbet och undra om detta innebar att jag skulle bli av med min plats (eller om det blev något fel med registreringen). Men så fort jag kom hem gick jag direkt in på mailen där valideringsmailet snällt låg och väntade på mig.
 Och nu blev det officiellt

Någon mer som fått sin registrering bekräftad? Vad tyckte ni om användarnamnen ni blev tilldelade? Fick ni ett namn ni gillade?

The Hunger Games

Jag har förälskat mig i en ny bokserie: The Hunger Games av Suzanne Collins. Jag drog mig länge för att läsa de här böckerna då jag ändå försöker undvika att läsa samma böcker som alla andra läser och seriens popularitet i USA och Storbritannien är enorm. Men så kom dagen då jag behövde något att läsa, gick in på bokhandeln, och det enda som fångade mitt intresse var dessa Hunger Games böcker.
 Jag insåg, när jag redan i kapitel två hade kommit karaktärerna så nära att jag grät verkliga tårar över deras belägenhet, att detta skulle bli en ny favorit. Böckerna gick inte att lägga ifrån sig och det blev tre nätter då jag bara sträckläste fram till slutet trots att jag hade en tidig morgon dagen därpå. Jag ♥ Suzanne Collins! Om jag hade en önskan vore det att skriva lika bra som henne - lika fångande. Jag bara sörjer att bokserien är slut.

Men nu kommer snart filmatiseringen. Och jag är livrädd. För det här är en bokserie jag verkligen gillar, hur är det möjligt att flytta över dessa boksidor till en bioskärm? Är det ens möjligt. Vi får väl se. Hursomhelst får jag erkänna att motion postern är både väldigt snygg och väldigt rätt:
(eftersom den har ljud som sätter igång automatiskt får du klicka på "Läs mer" för att se den)

Imorgon - Pottermore announcement

The owls are gathering, ja det vill jag lova.

I Torsdags

Idag

Och jag jobbar imorgon kl. 13 (för övrigt 11.00 London-tid, klockslaget då Hogwarts-expressen avgår), så jag får inget veta förrän jag kommit hem nån gång på kvällen.
No fair.

Att dansa med händerna

Jag har ju pratat om "fingerdans" och min fascination kring teckenspråk tidigare. Men det visar sig att det finns folk som faktiskt utövar just fingerdans där fingrarna inte skapar ord, utan enbart dansar, något de kallar "finger tutting".
 I vilket fall är det, enligt mig, otroligt häftigt. Jag förstår verkligen inte hur man kan röra sina fingrar och händer så kontrollerat som exempelvis JayFunkY gör i den här reklamfilmen:

Och hans privata video (följ länken) är minst lika imponerande.

Jag har hittat ett nytt ord att googla på ett tag.

Pottermore

Dålig uppdatering, jag har helt enkelt ganska mycket att göra just nu och då får bloggar och spel etc. vänta i bakgrunden.
 Men jag måste ändå nämna Pottermore. Vad kan jag säga, jag är ett Potter-fan med ett hjärta i blått och brons.

Jag snubblade över nyheten på twitter igår kväll och började genast googla runt för att se vad jag missat. Det började med Secret Street View och orden "J. K. Rowling has something new to announce". Koordinater postade på olika fansites (och slutligen på twitterkontot @Pottermore) avslöjade bokstäver som stavade P-O-T-T-E-R-M-O-R-E och adressen http://www.pottermore.com var avslöjad. Den gav dock inte så mycket med sitt enkla budskap av "Coming Soon".

Här började spekulationerna ta fart på riktigt, och det var här jag kom ikapp. Det enda vi visste var att "This is not a new book", men snart dök det upp bilder som antogs tillhöra detta Pottermore. Kunde det vara en encyclopedia online? Någon form av community?
 Men bilderna blev snabbt inaktuella då The Leaky Cauldron avslöjade dem som gamla och inte aktuella för Pottermore, vilket jag väljer att tro på då de är en av de fansites som fått se en preview och inte har någon som helst anledning att ljuga.

-Leaky has seen a preview of Pottermore and it is, in a word, breathtaking. That is all we are permitted to say at the moment.
[. . .]
-Sites overnight have been speculating on images that were posted on the fan site Clubedoslugue.com: These are old images that have been going around for months, and are not Pottermore.

Däremot fick http://www.pottermore.com en uppdatering under natten, nu fanns det ugglor, de gick att klicka på och de ledde till en nedräkning på youtube. Inom en vecka har vi svaret.

Det kommer bli en lång vecka av spekulationer. Min favorit just nu är idén om ett HP-MMORPG, även om det skulle göra det svårt att ha en chans att njuta av solen i sommar.

EDIT: Mugglenet.com (och flera andra fansites) har lagt till följande annons längst upp på sin sida:

I'm not done

Det finns fler tv-serier som jag ser fram emot att börja följa i höst. Listan blir bara längre och längre, men jag ger er härmed min just-nu-topp-3.

Once Upon A Time



Jag ♥ sagor. Jag ♥ Ginnifer Goodwin. Jag tror ABC kommer ge mig magiska måndagar i höst.

Men jag tror även FOX kommer göra sitt till för att få mig att sitta klistrad vid skärmen:
Terra Nova



Det är inte bara Stephen Lang som får mig att tänka på Avatar's Pandora. Det är inte bara dinosaurierna som får mig att tänka på nagelbitande framför Jurassic Park. Jag har stora förhoppningar.

Och när jag fått min magi och min spänning kommer jag även kräva något att skratta sönder magmusklerna till. Kanske till
New Girl



Det är så pinsamt och så bra, hur kan det bli fel? (FOX står även för denna serie.)

Det ser ut att bli en fin höst.

Häxor är de nya vampyrerna.

Efter filmer som Underworld: Rise of the Lycans och New Moon spred sig varulvarna snabbt vidare till tv-serier och det var prat om att de håriga bestarna skulle bli de nya vampyrerna. Men de fick aldrig något riktigt genomslag.Och i en värld där människor betalar tusentals kronor för att bli av med hårväxt, är det svårt att föreställa sig exakt varför vi skulle attraheras av håriga monster.
 Men nu är det en annan grupp på ingång. Bonnie i Vampire Diaries har fått en allt viktigare (och mäktigare) roll alltmedan säsongen fortskridit och jag gissar att den kommer fortsätta växa i säsong 3. Även True Blood anser att det är dags att introducera häxor i säsong fyra, och så har vi höstens nya serie på CWTV (The Secret Circle) som jag redan pratat om.

Oh, great, now I have to deal with witches?!

Season of the Witch kanske inte fick så stort genomslag, men det återstår att se om vi föredrar våra häxor hemma i tv-sofforna. Med eller utan Hogwarts måste jag erkänna att jag alltid känt mig dragen till magi och jag gissar att nästa Halloween har de spetsiga tänderna bytts ut mot spetsiga hattar.

Två nya serier jag är nyfiken på

Jag tar en kort paus i det intensiva tentapluggandet för att skriva lite snabt om två tv-serier som kommer dyka upp på CWTV till hösten.

The Secret Circle

Tonåringar, vacker magi, farlig magi och Kevin Williamson, jag tror det kan bli riktigt bra.

Ringer

Här är jag lite mer tveksam. Trailern säger inte så mycket, men CWTV avslöjar att Gellar spelar en tjej som flyr till sin tvillingsyster i New York efter att ha bevittnat ett mord. Där hittar hon dock inte den trygghet hon söker då hennes syster lever ett liv som är lika komplicerat och farligt som det hon lämnat bakom sig. CWTVs "webklipp" skulle enligt mig fungera bättre som trailer än den ovan.
 Enda anledningen till att jag tänker ge serien ett avsnitt är min kärlek till Buffy.

Marabou Caribbean

Det är study-mode som gäller de här sista veckorna innan sommaren, vilket resulterat i min icke-existerande uppdatering av bloggen. Men jag kände mig ändå tvungen att berätta hur mycket jag älskar Marabous nya choklad Caribbean. Till skillnad från den otäcka chokladen med torkad mango är den här frukten (banan och kokos) faktiskt god och smaken tar varken över eller försvinner i bakgrunden. Marabou Caribbean kan till och med vara anledningen till att jag överlever tristessen som seriöst pluggande innebär.

Tentaångest och avsaknad av självdisciplin

Half fyra natten innan tentan på Litteraturhistoria 1300-1800 och här sitter jag framför datorn. Jag har inte riktigt hittat någon bra studieteknik inför den här tentan. Först gick vi i grupp igenom anteckningar från föreläsningar. Det var trevligt (med glass ute i solen) men vi kunde bara träffas en gång. Sen vände jag mig till kurslitteraturen, men min hjärna vill inte göra någon koppling mellan denna tråkiga text och de intressanta föreläsningarna, så det gav jag upp. Sen valde jag att sitta och stirra på böckerna ett tag med förhoppningen att kunskapen helt enkelt skulle hoppa in i huvudet på mig. Det gick inte så bra.

Nu sitter jag och försöker förkorta föreläsningsanteckningarna, har klarat av tre föreläsningar på åtta A4 och har nu fyra föreläsningar kvar. Men jag tror jag får nöja mig med att läsa igenom de fyra sista dagarna för att hinna få någon sömn innan tentan.
 Jo, jag borde ha tagit tag i det här tidigare, men det är den där lilla detaljen med självdisciplin. Ordet som är helt främmande för lättlärda jag som lär genom att lyssna och tog mig igenom både grundskolan och gymnasiet utan att plugga (och ändå gick ut med 18,27 i snitt). Den tekniken fungerar bara på ungefär hälften av delkurserna på Universitetsnivå, på resten får jag panik i sista sekund och antingen gör den ansträngning som krävs eller ger upp och läser en bok istället (med siktet inställt på en omtenta).

Idag (inatt) undrar jag om kanske min sista sekunden ansträngning faktiskt blev i för sent sekunden.

Röd panda - på väg att utrotas

Ta en titt på den här videon, du kan inte ärligt säga att du inte vill ha en egen röd panda, kan du?

Klippet är från en japansk tv-show (Tensai! Shimura dōbutsu-en) där kvinnan i videon (Becky) spenderar några dagar med utrotningshotade djur för att väcka intresse för deras sak.
 Den röda pandan, även kallad liten panda eller kattbjörn (kärt barn har många namn), är i högsta grad utrotningshotad då det endast finns ca 2500 kvar i världen.

Jag vill ha en!

(Jag vet att jag inte kan, men jag vill.)

Ge ett par kronor till WWF eller någon annan förening som jobbar för att skydda kattbjörnen och andra utrotningshotade djur, är du snäll. Jag vill inte leva i en värld utan djur, och jag tror inte framtida generationer vill det heller.

Dr. Horrible's Sing-Along Blog

Min absoluta favoritmusikal genom tiderna är Dr. Horrible's Sing-Along Blog. För det första är det så många människor jag beundrar inblandade i produktionen. Som Neil Patrick Harris (Barney, How I Met Your Mother) och Felicia Day (The Guild) som spelar två av huvudrollerna. Sen har vi Joss Whedon, som även står bakom underverk som Dollhouse, Buffy the Vampire Slayer och Serenity (och Glee-avsnittet Dream On), och Maurissa Tancharoen som bland annat skrivit underbara låtar (Remains) och både skrivit avsnitt och varit skådespelare i Dollhouse.
 För det andra har du den här trailern:

Awesome, eller hur? Awesome, I tell you!

Tyvärr kan jag inte få tag på någon DVD för region 2 spelare och iTunes vill inte sälja Dr. Horrible till svenskar, så nu sitter jag här och vet inte hur jag ska få tag på en laglig version. Grusig stream är inte nog för mig och dessutom ger det inte mina pengar till de som verkligen förtjänar det. Men ett mail har blivit skickat och tills jag får svar sitter jag och fnittrar åt scener folk postat på youtube. Som den här:

Blue är tillbaka

Jag har varit dålig på att följa melodifestivalen på sistone, men jag såg faktiskt den svenska finalen i år. Idag satt jag och läste på DN.se och upptäckte att Lena skulle sjunga Tysklands bidrag för andra året (det gick ju så bra sist) och blev lite nyfiken på om jag kunde hitta några favoriter bland årets bidrag (Saade är ingen favorit för mig). BBC hade lagt upp en behändig spellista med alla bidrag och jag hade lyssnat på en hel del av dem innan Storbritanniens bidrag dök upp. Nu är det så att jag läser inte texten i början som berättar namnet på artisten men så fort de började sjunga reagerade jag med "de där känner jag igen. Vänta en- ... är det? Det är Blue?"

 I mitt flickrum gick All Rise och If You Come Back på repeat over and over again, men bara några år senare försvann dem och glömdes i princip bort. En snabb googling avslöjar att de återförenades och åkte på turne för två år sen. Och nu ska de alltså vara Storbritanniens bidrag i Eurovision.
 16-åriga jag vill rösta tills kontantkortet är tömt. 26-åriga jag är för trött för att bråka med den envist argumenterande 16-åringen och kommer antagligen ge upp lagom till Eurovision (på villkor att hon inte avslöjar för någon att jag redan lyssnat på "I Can" x antal gånger).

Konst, eller en ursäkt för rasism?

Lars Vilks ritar Muhammed som rondellhund och den efterföljande diskussionen handlar om yttrandefrihet och muslimer utan humor. För vad spelar det för roll att muslimer har regler om att inte avbilda Muhammed? Vi är inga muslimer, vi behöver inte följa deras löjliga regler och det ska vi trycka upp i ansiktet på dem. Religionsfrihet, javisst, men respekt för andra är inte lika viktigt som yttrandefriheten och konsten.

Dan Park sätter upp affischer av Jallow Momodou med texten "Vår negerslav är bortsprungen" och grips för olaga affischering. Det utreds om han kan anklagas för hets mot folkgrupp (igen, för han gillar att provocera judar också). Men han är konstnär, han använder sig av yttrandefriheten och nu är det afrikanerna som inte har någon humor. Fast nu tvekar folk, det är inte lika okej att skämta om negerslavar som muslimer. Borde det kanske finnas en gräns?

Och jag bara undrar: vad är konst? För jag trodde konst handlade om att skapa något som framkallar känslor och reaktioner. Jag trodde det handlade om att se det vackra i allt.
 Men det verkar vara en ursäkt för att få uttrycka rasistiska åsikter och spotta på dem som inte är som oss. Tycker vi att det är okej?

Jag gör inte det.

Katter är undantaget

De har hittat torterade djur hos en kvinna i Karlshamn. Det var baggar med halsar och bukar uppskurna, fårskallar i påsar, hjärtan i hinkar, döda eller vanvårdade kaniner och fåglar. Vad blev straffet? Hon får inte ha hand om eller skaffa djur, undantaget katter.
 Ursäkta, vad?! Kvinnan har torterat och misskött djur, men eftersom katterna i nuläget mådde ok får hon fortsätta äga, och skaffa fler, katter. Det slog er aldrig att när hon nu inte har andra djur att tortera kanske hon vänder sig mot de djur hon har tillgängliga? Det slog er inte att den här kvinnan saknar empati och inte ser djur som levande varelser? Att skada djur är symptom på psykopati, men ni tycker det räcker att ge henne en smäll på fingrarna och säga inga fler djur, undantaget katter?

Nu skiljer vi alltså djur från djur. Hur är det med hästar? Eller hundar? Det finns inga bevis på att hon skulle skada varken eller, det är ju uppenbart selektivt djurplågeri, så de borde vara ok. Fast, nej, de räknas in bland djuren som ska skyddas från den här kvinnan. Det är katter som är undantaget.

Bara tanken på min katt i händerna på denna störda kvinna gör mig illamående, tack och lov kommer det aldrig bli verklighet. Men vad gäller de katter som redan finns hos henne... jag ryser.

Jag läste om den nya djurpolisen i Stockholm för ett par dagar sedan och blev glad att Sverige tog steg framåt för att skydda de som saknar röst. Men efter det här vill jag bara sätta mig i ett hörn och gråta igen.

Vatten som smakar kokos?

LOKA har en ny kampanj lite lagom till sommaren och släpper tre nya smaker märkta LOKA LIKES L.A! Pineapple Crush, Peachy Peach och Coconut Dream. Eftersom jag är väldigt förtjust i kokos (även om det oftast är i kombination med choklad) kände jag mig tvungen att prova Coconut Dream och köpte en flaska till biobesöket igår.

 Efter första klunken kunde jag konstatera att jo, det smakar verkligen kokos - på riktigt, men jag visste inte då, och vet fortfarande inte idag, om jag gillade det. Kombinationen är udda, vatten smakar inte kokos!
 Tog en klunk av Hannas Peachy Peach som även den hade en tydlig smak, men fräscha fruktsmaker på vattnet är inget ovanligt.

Jag måste ändå erkänna att det är lite roligt att de gjort den här kombinationen, den väckte ju trots allt mitt intresse. Men ärligt talat tror jag inte att jag kommer köpa den igen, även om jag drack upp den.

Då kvarstår bara att prova Pineapple Crush, med potential att bli en sommarfavorit.

The Nine Lives of Chloe King närmar sig

Så har då ABC Family äntligen släppt trailers till serien jag nämnde för inte ens en månad sedan: The Nine Lives of Chloe King. Efter att först ha svurit en del över att ABC valt att blockera Sverige från deras youtube-trailers mindes jag att det här är 2011 och allt finns tillgängligt online - Internet har inga gränser.
 En snabb sökning senare:

Det ser ut att vara en tonårsversion av Catwoman och förutom de där vidriga naglarna kan det hända att den är precis så bra som jag hoppas att den är.
 Premiär: 14 juni.

No Strings Attached

Det har varit ganska tyst här på sistone. Jag fyllde år och sedan försvann tiden för mig ett tag, men jag är fortfarande här.
 Ikväll gick jag och Hanna och såg No Strings Attached på bio. Jag har varit lite tveksam till om jag vill se filmen eller inte, men den låg som studentbio och vi hade inte så mycket annat för oss såhär en tisdagskväll. Och jag skulle inte säga att jag ångrar det. Det är inte en film jag kommer köpa på DVD och se om och om igen, men den hade sina stunder och jag tyckte Ashton och Natalie var ett ganska sött par-som-inte-är-ett-par.

Imorgon blir det serious dress fitting, Scream 4, såpbubblor och (tro det eller ej) ellen i kjol.(!)

Jag lovar dock inga bilder på ellen i kjol.

Att sjunga med händerna

När jag ser människor som talar teckenspråk blir jag alltid så fascinerad över den dans som skapas med deras snabba och smidiga fingrar. Ofta står jag och stirrar ett tag innan jag inser vad jag håller på med och hur oartigt det är att stirra.
 Jag har lärt mig några tecken lite då och då under uppväxten när jag kommit i kontakt med teckenspråk på olika sätt, men jag önskar att jag kunde mer.

 Nu har jag i alla fall hittat ett sätt att få stirra på denna fingerdans utan att vara oartig. Kelly studerar amerikanskt teckenspråk och lägger upp videor på Youtube där hon tecknar sånger. Jag tycker det är så vackert och dessutom gör hon det till musik, det kan inte bli bättre.

"Minskade piratkopiering" - men var tror ni användarna tar vägen nu?

Idag meddelade Spotify att de inte längre kommer erbjuda (nästintill) obegränsat med musik utan kostnad, det är dags att begränsa tjänsten rejält med förhoppningen att flera då kommer skaffa Spotify Premium. De berättar att tjänsten har minskat piratkopiering (antagligen med förhoppningen att vi ska tycka att de har en bra grundtanke och vilja stödja dem) och förklarar att det här kommer påverka en mindre del av gratis-användarna då de flesta bara använder Spotify för att upptäcka ny musik.
 Problemet är bara att de som använder tjänsten istället för piratkopiering är de som kommer påverkas eftersom det är de som använder tjänsten oftast. Så det låter fint att Spotify hjälpt till att eliminera en del av den olagliga fildelningen, men nu inför de åtgärder som knuffar tillbaka en stor mängd till just det igen. Så säg som det är istället: ni hoppas att ni nu lyckats skapa ett behov hos era användare starkt nog att ge större intäkter från användarnas plånböcker än från reklammeddelanden.

Begränsningen börjar gälla redan den 1 maj
Varje låt kan spelas max fem gånger per månad
Du kan lyssna på max 10 timmar musik per månad

Jag har köpt Spotify Premium lite då och då tidigare, när jag känt mig trött på reklam, så jag är inte främmande för idén. Men jag ogillar starkt att tvingas betala för en tjänst som tidigare erbjudits gratis. Spotify är i sin fulla rätt att ta betalt för sin tjänst, men jag är i min fulla rätt att sluta använda tjänsten. Det var kul så länge det varade.

Läs mer: Aftonbladet, Expressen, SvD, DN

EDIT: Om du letar alternativ till Spotify är Grooveshark gratis
EDIT2: Jag hade visst missuppfattat det där med hur många gånger man kan spela en låt. Det verkar som att begränsningen är är fem gånger överhuvudtaget, inte per månad. (Vilket såklart gör gratistjänsten helt oanvändbar för min del.)

Vardag

Idag blev det fika och shopping med Hanna och sedan fick jag besök av syster som stannar över helgen. Planen är utgång på fredag med ett litet tjejsällskap och nog sprit för att glömma bort hur mycket jag fyller. En liten del av mig gillade för första gången att kassörskan på systemet fortfarande bad om leg. Men vetskapen om hur långt jag är ifrån var jag ville vara i den här åldern... vi kan väl komma överens om att undvika det ämnet. Jag är ju ändå på väg dit nu, det får ta några år mer än planerat.
 Ett liv borde trots allt inte planeras, det borde levas.

Inatt lyssnar jag på The Civil Wars - Poison & Wine.

Alvöron... permanent

Snubblade över ett par bilder på Kimberleigh Smitheower-Roseblade som för några år sedan skaffade spetsiga öron genom Body Mod. Den första tanken var hur kan man få för sig att göra detta? Men sen började geeken i mig tycka att resultatet (på Kimberleigh) ju faktiskt var riktigt snyggt. Och vad är egentligen den stora skillnaden från att pierca sig, skaffa en tatuering, eller fixa till något med plastikkirurgi? Allt handlar om en (relativt) permanent förändring av ditt utseende. Själv har jag med två hål i öronen aldrig varit i närheten av att gå längre än kanske skaffa en tatuering och kommer nog aldrig heller gå längre än tatueringar. Speciellt med tanke på att proceduren görs utan smärtstillande.

 Men jag måste erkänna att jag mycket hellre skulle skaffa alvöron än silikonbröst.

Bild lånad från momlogic.com. 

Fler bilder (även under läkning) hittar du här.

EDIT: Av någon anledning har jag missat den här artikeln, från 2006, om svenska Michaela som också gjort dessa alvöron. Det syns inte särskilt bra på aftonbladets bild, men Michaela själv postade tydligare bilder i sin blogg om du är nyfiken.

Hösten 2011 ?

Då har jag skickat in min (första?) anmälan för höstterminen. Min ursprungliga plan gick i stöpet när Litteraturvetenskap B inte gick förrän till våren och eftersom den enda andra kurs jag kommer läsa, innan kandidat, är C-kursen så blev terminen plötsligt... oplanerad.
 Jag har fortfarande inte bestämt om jag kanske skulle jobba den terminen istället, men för tillfället har jag valt att söka en termin svenska eftersom jag gärna jobbar med översättning framöver. Dessutom sökte jag en distanskurs på 7,5hp: Barn- och ungdomslitteratur. Och jag är faktiskt mer exalterad över den lilla kursen än svenskan. Det är ju den genren jag är mest intresserad av att jobba med vare sig det gäller bokförlag, översättning eller författarskap. Tänk att vara del i den värld som introducerar böckernas värld för en människa, där har du verklig magi.

Kan jag spendera hösten under en filt?

Men det kan också hända att jag väljer att ändra mig och söka något helt orelevant för min utbildning. En kurs som låter kul och som ger mig något av ett uppehåll från planen mitt i, bara för att jag har möjlighet just nu. Kanske något som har med musik att göra. Vi får se. Har ju ett par dagar kvar innan sista anmälningsdag. Hösten 2011 är fortfarande något av ett frågetecken.

Sucker Punch

Who chains us... and who holds the key that can set us free?

Jag var på bio igår. Premiären av Sucker Punch som jag med bävan sett fram emot. Trailern såg lovande ut, samtidigt fanns risken för att den skulle vara ännu en film som ville för mycket och levererade för lite.
 Men jag gillade den. Jag gillade tanken, jag gillade utförandet och jag älskade musiken.

Bild: http://suckerpunchmovie.warnerbros.com

Jag har något av en svaghet för Emily Browning som spelar protagonisten Baby Doll, hon är den vackraste människa jag någonsin sett och hon får ofta spela de karaktärer jag tycker mest om, vilket hon även gör i Sucker Punch. Så kanske är jag inte helt opartisk, men jag tror på Baby Doll, och jag tror även på de andra karaktärerna. Merparten av filmen utspelar sig i den fantasivärld som de bygger upp för att överleva och jag gillar den steampunk-inspirerade magivärlden. Det är mörkt och vackert och det finns drakar.
 Och sen har vi det som för mig är det viktigaste när man ser en film: vad jag känner när jag ser den, om jag är i filmen eller bara en åskådare. Och jag gled lätt in i filmen - just där och då var det min värld. Och jag kände - så till den grad att jag var nära att fälla en och annan tår trots att jag aldrig gråter i sällskap (någonsin).

Om någon frågar mig så säger jag se den! För även om du inte gillar filmen så kommer du åtminstone gilla musiken.
(Den vackra Emily Browning sjunger även i flera av låtarna, bland annat Asleep.)

Att ha rätt till ett barn

Det har varit en del diskussioner i Aftonbladet på sistone om ensamstående kvinnor som åker till Danmark och skaffar barn genom insemination. Något som de får fortsätta med eftersom regeringen återigen sagt nej till att skapa den möjligheten i Sverige. I samband med den första artikeln skrev Malin Wollin om hur barn inte är någon "rättighet" eftersom "att ha en pappa av kött och blod är bättre än alternativet: att pappa inte finns eftersom min existens är ett experiment". Jag kan verkligen inte förstå det argumentet. Är alltså inte ett älskat, önskat barn lika lyckligt som barnet vars pappa misshandlar eller utnyttjar sitt barn?
 Alla borde inte ha rättighet till barn, men många av dem som inte borde skaffar ändå barn. Vill du verkligen påstå att det enda som skapar ett lyckligt barn är ett samlag?

Då tyckte jag mycket bättre om att läsa Carlos Rojas tankar i SvD. Han skriver inte om "experiment", lyckliga barnlösa människor och "idealfamiljen". Han skriver om kärlek och det som spelar roll i verkligheten. "Det viktiga för barn är förstås att ha föräldrar som är närvarande och ger trygghet, och tar ansvar." Han tycker att ensamstående, vare sig det är en hon eller han, har samma rättighet till barn som par som vill skaffa barn.
 För även om barn inte borde vara en rättighet så är de just nu en rättighet för alla som skippar preventivmedel.

Vi steriliserar inte människor som aldrig borde få skaffa barn, vad ger oss rätten att hindra en kvinna från att skaffa barn på grunden att en förälders kärlek inte är nog? Bara för att en kvinna inte har hittat en man att dela sitt liv med betyder det inte heller att hennes barn skulle sakna manliga förebilder. Det finns vänner och släktingar som kan ta hand om den delen.
Det är lätt för en kvinna som fått sin familj och sitt happy ending att sitta och ha åsikter om hur ensamstående bör leva sina liv. Men en familj består inte av en man, en kvinna och barn, en familj består av kärlek.

Know Thy Enemy

Vampire Diaries är en serie som jag fastnat för. Det är mängder av cliffhangers och överraskningar i varje avsnitt, kvicka dialoger och (med några undantag) bra skådespelare. (Till exempel har vi Nina Dobrev som övertygar både som kyliga Katherine och godhjärtade Elena.)
 Otålig som jag är klarar jag inte av att vänta på att Sverige ska sända avsnitten (även om jag är tacksam över att jag kan se avsnitten i bra kvalité på TV6 i efterhand) utan följer TVD i amerikansk takt. Nu har det varit ett flera veckor långt uppehåll, men inatt återvänder CWTV med ett nytt avsnitt: Know Thy Enemy.

Jag är lite sugen på att sitta uppe sent och se det så snart det dyker upp en streamad version. Jag behöver inte vakna allt för tidigt imorgon och jag har börjat läsa Hush, Hush av Becca Fitzpatrick, så jag har att göra medan jag väntar. Som nattuggla borde det inte bli så svårt.

Bring me popcorn!

Nu var det längesen jag gick på bio (hela två veckor sen sist) och jag börjar få abstinens. Så för att dämpa begäret en aning tänkte jag dela med mig av tre trailers till filmer jag. vill. se.

Först ut har vi en film som blivit framskjuten ett antal gånger. Nu finns inte längre Sverige med på listan över releasedatum, och Bioklubben uppger på sin facebooksida att det inte finns någon svensk distributör som har rättigheter till filmen i nuläget. Snopet, för jag ville verkligen se den på bio, men just nu ser det ut som det får bli en gryning streamad version istället.

Beastly, filmversionen av boken skriven av Alex Flinn.
Jag har med flit låtit boken stå kvar på min "att läsa"-lista (och inte ens läst de första 67 sidorna), för jag vill se filmen först så jag inte automatiskt hatar den för allt som saknas.

Sen har vi en film som faktiskt kommer dyka upp på sf om bara ca en vecka (premiär 8 april).

Sucker Punch.
Den kan vara B, den kan vara weird, eller så kan den vara awesome.

Sist men inte minst, en film som sf listat med premiärdatum 17 juni.

Something Borrowed.
Eftersom sf redan haft en tävling om filmen gissar jag att det här inte är en utav dem som plötsligt kommer försvinna från listan, sommarens chickflick-kväll är räddad. (Och jag ♥ Ginnifer Goodwin.)

[Hade jag haft läsare hade jag här frågat vilka tre filmer du ser mest fram emot på bio.]

The Nine Lives of Chloe King

Har sett de senaste avsnitten av alla amerikanska tv-serier jag följer och började rastlöst surfa runt för att hitta något nytt att börja följa medan jag slötittar på gamla avsnitt av How I Met Your Mother. Snubblade då över en ny serie som kommer till ABC Family i juni: The Nine Lives of Chloe King.

In the one-hour scripted drama The Nine Lives of Chloe King, Chloe King is looking forward to celebrating her birthday with her friends and single mother, just like every other year…that is until she starts developing heightened abilities and discovers she's being pursued by a mysterious figure. Chloe soon learns she's part of an ancient race which has been hunted by human assassins for millennia —and that she may be their only hope for ultimate survival.
[...]
The drama is based on the book series The Nine Lives of Chloe King by Liz Braswell. 

Det är för tidigt för trailers, men från vad jag kan utläsa handlar det om cat abilities och jag som antagligen är den enda som faktiskt gillar Catwoman (2004) blev genast intresserad. Jag ska dock undvika böckerna, då man alltid föredrar bokversionen. Jag vill ge tv-serien en ärlig chans först.

Oj, gick det bra?!

Ny delkurs och jag lyckades faktiskt behålla fokus under hela lektionen trots att det fortfarande är litteraturhistoria det handlar om. Jag misstänker att det är en engagerad lärare i kombination med att nästa lektion kommer vara inriktad på Shakespeare som är anledningen. Däremot innebär fokus på vad som sägs mindre fokus på vad mina händer gör, vilket resulterade i att pennan jag höll i handen plötsligt petade mig i ögat.

Weapon in disguise

Jag var tacksam över att läraren just då vände ryggen till, men lättnaden varade inte länge då hon genast vände tillbaka med ett:
- Oj, gick det bra?!
- Va?
- Jag såg hur du hoppade till, petade du dig i ögat?
- Nej, he, he, det är okej.
Liten sal i kombination med en cirkelformad bänkplacering fick mig att envist stirra på tavlan då jag helst inte ville se ifall alla nu stirrade på den konstiga tjejen som petar sig själv i ögonen med en penna.

Det skulle vara trevligt att kunna ta sig igenom en dag utan att visa prov på mina underliga klumpigheter.

lila 3D glasögon och OMG en ARC!

Bioklubben lottade ut lila 3D glasögon och om namnet på bloggen inte redan gjort dig medveten om det så älskar jag lila. Som Guldmedlem sedan länge tillbaka (och för ett bra tag framöver) ser jag en hel del 3D-filmer. De svarta 3D glasögonen är bra, men de är inte så snygga och de har en vass kant som skaver näsan. Jag skickade därför in en motivering utan hopp om att den ens skulle läsas. Men som du antagligen redan gissat: jag vann!
 Hittade dessa snygga brillor i postlådan imorse. Men det var inte det enda jag hittade...

Jag läser en hel del engelsk YA och för inte så länge sedan så fick jag höra talas om Paranormalcy av Kiersten White strax innan dess release. Kiersten White är nu min favoritförfattare (hon är smart, rolig och urgullig överhuvudtaget) och Paranormalcy är en av mina absoluta favoritböcker (eftersom den är smart, rolig och urgullig överhuvudtaget). Jag är inte ensam om att gilla henne, hon är en New York Times Bestselling Author och i sommar kommer uppföljaren till Paranormalcy: Supernaturally. Releasedatumet blev flyttat från slutet på augusti till 26e juli alldeles nyligen, vilket gjorde mig väldigt glad eftersom jag väntat länge på den här boken.
 Men det är inget mot vad jag kände när jag hittade ett gult kuvert i min brevlåda imorse, innehållande:

En Supernaturally ARC (Advanced Reading Copy), och den är signerad! (Var vänlig observera att jag inte bara är awesome, utan bleeping awesome! Och om du inte förstår innebörden i de orden: skäms! Läs genast Paranormalcy och förhandsboka sedan Supernaturally.) Jag har just spenderat hela dagen med att läsa den och jag ♥ den! Ska skriva ihop en recension senare (både för den här bloggen och för andra ställen) men just nu behöver jag lite sömn.

Och jag är ledsen, men ingen får låna den, ingen får röra den. Jag är helt och hållet allvarlig.

latte

Bild: Michelle Meiklejohn
FreeDigitalPhotos.net

Idag blev det tentaplugg och fika med två kurskamrater på Prego (bästa kaffet på campus, jag ♥ deras latte med hasselnöt). Mycket roligare än att sitta och bläddra lite omotiverat här hemma.
 Men jag tyckte ändå jag pluggat så bra (för att vara mig) att jag kan unna mig ett par minuter av gårdagens amerikanska avsnitt av Chuck ikväll.

Dessutom behöver jag trösta mig efter att jag igår upptäckte ett hål i min plan vad gäller utbildning. Jag saknar, efter den här terminen, bara 60hp och en C-kurs för att kunna ansöka om en kandidatexamen. Planen var därför att läsa Litteraturvetenskap B och C nu. Men långnäsa, långnäsa; Litteraturvetenskap B går inte under höstterminen. Och eftersom C-kursen måste följa en B-kurs vet jag inte riktigt vad jag ska göra nu. Ska jag försöka hitta ett jobb? Det är ju lätt (eller inte). Då behöver jag en back-up plan och måste söka något att läsa under HT om jag inte hittar något jobb att betala hyra och räkningar med. Men det betyder eventuellt 20 veckor till av studielån och då gäller det ju att kursen är användbar i mitt framtida yrkesliv och helst vill jag även att kursen ska vara intressant. Problemet är bara att det är väldigt svårt att hitta en kurs som uppfyller båda kriterierna.
 Kanske dags att prata med en studievägledare.

Mer plugg, mindre blogg

Det har varit ganska tyst här de senaste dagarna av en mängd olika anledningar, men den största är tentan jag ska skriva på torsdag. Det är dags att sätta mina kunskaper om Litteraturhistoria på prov och det känns som om jag famlar i mörkret. Efter ett inledande VG på första delkursen (där det räckte med att närvara på alla föreläsningar för att lyckas med tentan) skulle det kännas som ett enormt misslyckande om jag tvingades göra en omtenta nu.
Jag älskar böcker, det är intressant att se hur litteratur tog sin början, hur sagor formades till vad de är idag och hur historieberättandet såg ut innan det skrevs ner. Men ordet historia sätter en mental blockering i min hjärna. Historia och samhällskunskap har, näst efter idrott, alltid varit de lektioner jag avskytt mest. Jag försöker lyssna, men det är omöjligt att behålla fokus och orden tar bara en kvick titt på mitt hjärna innan de bestämmer sig för att hitta ett mer välkomnande ställe att slå sig ner på.

Så, i princip, all tid jag spenderar framför datorn känns som tid jag egentligen behöver för att plugga. Ergo: mindre bloggande. Jag tänker inte ens leta reda på en passande bild för att matcha texten, jag uppdaterade min design under helgen så ni får anse det som det visuella inslaget idag.

Camelot vs. Merlin

Såg just de första 50 minuterna av Camelot, starz nya storsatsning med premiärdatum (i USA) 1 april.

Jag hade en del förhoppningar inför den här serien. Jag gillar sagor och legender och magi, det borde vara en serie som passar mig perfekt. Jag hade inte tänkt att jag skulle jämföra den med den brittiska Merlin, men medan jag såg pilotavsnittet kunde jag inte låta bli att göra just det - och jag föredrar Merlin.

Merlin - en karaktär jag tror på

Jag har inga problem att erkänna att Camelot med en betydligt större budget antagligen inte kommer ge tittarna drakar eller eldar som ser uppenbart ditklistrade ut. Men det som Merlin har och Camelot saknar är överlag bra skådespelare. Med ett fåtal undantag ryser jag över varje framtvingad känsla och varje försök till ett sårat ansiktsuttryck. Relaterbara och trovärdiga karaktärer är för mig viktigare än dyra specialeffekter och välkända namn i skådespelarlistan.

Med det sagt ska jag försöka ge Camelot ett par avsnitt till innan jag dömer ut den helt. Det finns ju trots allt en hel del serier som efter en seg start ändå lyckats vinna mitt hjärta i slutändan.

Sommar, sommar, sommar

Kläder från H&M
Skor från Skopunkten

Inte riktigt än, jag vet, men nu ska vi inte vara negativa. Istället ska vi försöka påminna sommaren om att den borde släpa med sig våren hit nu, för vi saknar dem. Så på den oplanerade shoppingen med Hanna och Elin idag så fick det bli sommarkläder som landade i påsen.

 Sen har mamma även planerat in en fotografering i helgen, så jag antar att jag nu har något att sätta på mig på den också. Jag hade tänkt mig jeans och t-shirt och resultatet blev väl inte långt från ursprungsplanen, men jag gissar att kjol föredras. Finns en del bruna och svarta accessoarer jag kan få anledning att använda också. Det enda som saknas är en sommarväska, men det var prat om att återvända efter löning, så jag får väl hitta den då istället.

... Om jag inte syr den själv.

Coconutterly fair

Finns det något godare än Ben & Jerry-glass? Jag betvivlar det starkt. Idag snubblade jag över B&J-frysen på ICA (okej, kanske inte snubblade så mycket som sprang raka vägen dit) och upptäckte en ny smak vid sidan av den forna favoriten Cookie dough: Coconutterly fair.

Chocolate Ice Cream, Coconut Caramel Swirls & Chocolatey Covered Caramel Crunch.

Vacker alliteration - något som använts med framgång inom lyriken (jodå, jag hängde med på föreläsningarna) - men den verkliga poesin sker när du lägger första skeden på tungan. Den är så mycket godare än förväntat, ingen smak blir för mäktig eller söt. Problemet är att jag undrar vad som då ska stoppa mig från att trycka i mig hela förpackningen på en gång. Jag är ledsen Cookie dough, men du får lämna plats åt den nya favoriten.

Loser Like Me

Så igår kom ett nytt avsnitt av Glee (s2 e16 Original Song) och jag såg just klart på vad jag anser vara det bästa avsnittet på länge. ♥ Mercedes kaxiga Hell To The No

men ♥ ♥ ♥ den ännu kaxigare Loser Like Me.

Vet att det finns läsare som inte kommit så långt in på säsong 2 än, så jag ska inte spoila, men Oh, I'm so proud to be a Gleek.

Kantarellsmörgås

Jag har världens bästa pappa. Inte nog med att han känner till kantarellplockarställen (är det ett ord?), han tänker även på mig när han plockar sina kantareller. Vilket är anledningen till att jag en helt vanlig onsdag kan plocka fram en gyllengul påse ur frysen och steka härligheten i en rikligt smörförsedd panna.

Ikväll blir det bio.

Nattuggla

Då sitter man återigen framför datorn ett par timmar efter midnatt och vill inte gå och lägga sig. Jag vet att normala, vuxna människor sover vid den här tiden. Men jag tror inte jag är varken normal eller vuxen, egentligen. Och det här är den tid på dygnet då mitt huvud faktiskt fungerar. Det kanske inte fungerar normalt - men det fungerar!

Till skillnad från tidiga morgnar, när jag fräser från hörn och önskar att jag hade en tom lägenhet eftersom jag envist smäller in i varenda. j*vla. möbel., sitter jag och studsar i stolen med Spotify i hörlurarna.

Smile - ingen riktig Lullaby

Det var vid den här tiden på dygnet som jag skrev alla uppgifter som gav mig VG i Kulturjournalistik. Och det var vid den här tiden på dygnet som jag faktiskt förstod ämnesrubriken på en gigantisk examinationsuppgift jag skrivit och därför tvingades skriva om den 9 timmar innan inlämning (jo, det gick också bra).
 Å andra sidan är det den här tiden på dygnet som jag har mina värsta svackor och påminns om att jag faktiskt har en depression i bagaget som bara vill sticka ut huvudet och nämna att jag aldrig riktigt kommer slippa efterskalven.

Inatt är jag varken särskilt kreativ eller i behov av en kram. Jag är egentligen i behov av sömn med tanke på att jag planerat en tidig bussresa in till centrum imorgon. Men Spotify innehåller alla mina favoritlåtar och viskar envist bara en låt till.

Åh, pip.

Svenska översättare har stört mig ända sedan jag lärde mig engelska. Först var det tv-program som översatte "thirteen" till "trettio" eller helt hoppade över att översätta vissa repliker. När jag lärde mig bättre engelska störde jag mig över alla ordvitsar (eller skämt överhuvudtaget) som försvann i översättningen. Där insåg såklart delar av mig att det inte är översättarens problem, vissa saker gets lost in translation, så enkelt är det. Men ibland önskar jag att jag inte hade lärt mig engelska. 
 Det man inte vet har man inte ont av - vilket är anledningen till att det dröjde så länge innan jag insåg hur en översättning av en bok kan ändra hela känslan.

Jag har läst sedan jag var fyra år, och jag har läst mycket. Allt jag läste var på svenska och jag var lyckligt ovetande fram tills jag fastnade i Harry Potters värld. Plötsligt klarade jag inte av att vänta på svenska översättningar och köpte istället fortsättningen så snart den släpptes på engelska. Det var något av en chock.
 De överdrivet barnsliga delarna som jag försökt ignorera var ersatta av text som kunde läsas även av dem som passerat sin elfte födelsedag. Hela boken gav mig en annan känsla när jag läste den och jag förstod hur den kunde bli så populär bland alla åldrar och inte bara den ursprungliga målgruppen (barn). Däremot tog det mig ett tag att figurera ut vem som var vem eftersom vissa namn hade ändrats.
 Jag var inte medveten om att namn översattes.

Despicable Me (Dumma Mej)
Se den - i originalversion!

Efter det läste jag mer och mer på engelska och började dessutom se tecknade och animerade filmer på engelska. Nu klarar jag inte längre av att läsa svenska översättningar eller se dubbade filmer. Sverige älskar att barnifiera allt tecknat och all ungdomslitteratur. Se en svenskdubbad film och du kanske har lite roligt, men det är definitivt barnen som går ifrån biosalongen med den största behållningen. Se samma film i originalversion och du kan skratta dig fördärvad.
 Jag skulle aldrig få för mig att läsa en svensk översättning av en engelsk YA-bok (Young Adult) - trots att det är min favoritgenre - jag har läst för många böcker som förenklats och gjorts om. YA eller ungdomsbok är en genre, inte en gräns för hur gammal man får vara när man läser den. Men i Sverige är det ju så viktigt att kategorisera, placera i lådor och sedan se till att allt stannar på sin plats.

Min favoritförfattare, Kiersten White, är på väg att släppa en uppföljare till sin NYT bästsäljare Paranormalcy, en bok som hon även sålt filmrättigheterna till. Kiersten är intilligent och kvick och hennes böcker återspeglar detta. Jag längtar efter och fasar inför att Sverige ska upptäcka hennes böcker och välja att översätta dem. Självklart vill jag att fler ska läsa Paranormalcy, men jag är väldigt orolig över översättningen. Hur översätter man till exempel "Bleep stupid bleep bleep faeries and their bleep bleep bleep"? (Ja, det är bleeps, läs boken så förstår du.) "Pip dumma pip pip älvor och deras pip pip pip"?
 Många som läst Kierstens bok har börjat använda "Oh, bleep". Det är roligt och något av ett inside joke för fans. "Åh, pip"? Jag avundas inte översättarna som ska försöka få till det. Men så länge de inte förändrar grundtanken, barnifierar eller översätter namn så antar jag att jag får vara tacksam.

När jag var liten ville jag bli översättare, för jag ville översätta rätt. Idag inser jag att det kanske inte alltid är så enkelt. Trots det vill jag fortfarande bli översättare om så bara för att jobba emot de begränsningar svenskar har så lätt för att skapa i verk som förtjänar mer..