Vaknade i morse av att jag hörde mammas röst bakom mig.
"Ellen" sa hon och lät så orolig.
Automatiskt vände jag mig om bara för att hitta ett tomt rum. Såklart. Mamma är på jobbet vid den här tiden. Och vi bor ju dessutom 10 mil ifrån varandra. Kollade klockan (är det dags att kliva upp?) som visade på 11.50. Avfärdade det hela som en dröm och somnade om.
Runt 14 sitter jag vid datorn när telefonen ringer. "Hem" står det på telefonen. Är inte alla på jobbet?
Det var mamma som ringde. Provsvaren hade kommit tillbaka för Diva och mamma var orolig. Hon hade åkt hem från jobbet.
Jag tänkte genast på hur jag vaknat och frågade när hon åkte hem.
"Vid ett" var svaret.
"Okej, då var det bara en dröm", sa jag då, lugnad.
Mamma begärde såklart en förklaring på det uttalandet och jag berättade om hur jag "hört henne" runt 12 tiden. Men mamma hade tänkt på mig när hon lade på luren med veterinären och det var tidigare, hon åkte inte hem direkt.
"När pratade du med veterinären då?"
"Jag lade på luren vid 11.50, jag kommer ihåg att jag kollade klockan"
Jahapp. Räcker det inte med att jag är lite konstig i mig själv. Nu hör jag tankar flera mil bort också.
