Bring me popcorn!

Nu var det längesen jag gick på bio (hela två veckor sen sist) och jag börjar få abstinens. Så för att dämpa begäret en aning tänkte jag dela med mig av tre trailers till filmer jag. vill. se.

Först ut har vi en film som blivit framskjuten ett antal gånger. Nu finns inte längre Sverige med på listan över releasedatum, och Bioklubben uppger på sin facebooksida att det inte finns någon svensk distributör som har rättigheter till filmen i nuläget. Snopet, för jag ville verkligen se den på bio, men just nu ser det ut som det får bli en gryning streamad version istället.

Beastly, filmversionen av boken skriven av Alex Flinn.
Jag har med flit låtit boken stå kvar på min "att läsa"-lista (och inte ens läst de första 67 sidorna), för jag vill se filmen först så jag inte automatiskt hatar den för allt som saknas.

Sen har vi en film som faktiskt kommer dyka upp på sf om bara ca en vecka (premiär 8 april).

Sucker Punch.
Den kan vara B, den kan vara weird, eller så kan den vara awesome.

Sist men inte minst, en film som sf listat med premiärdatum 17 juni.

Something Borrowed.
Eftersom sf redan haft en tävling om filmen gissar jag att det här inte är en utav dem som plötsligt kommer försvinna från listan, sommarens chickflick-kväll är räddad. (Och jag ♥ Ginnifer Goodwin.)

[Hade jag haft läsare hade jag här frågat vilka tre filmer du ser mest fram emot på bio.]

The Nine Lives of Chloe King

Har sett de senaste avsnitten av alla amerikanska tv-serier jag följer och började rastlöst surfa runt för att hitta något nytt att börja följa medan jag slötittar på gamla avsnitt av How I Met Your Mother. Snubblade då över en ny serie som kommer till ABC Family i juni: The Nine Lives of Chloe King.

In the one-hour scripted drama The Nine Lives of Chloe King, Chloe King is looking forward to celebrating her birthday with her friends and single mother, just like every other year…that is until she starts developing heightened abilities and discovers she's being pursued by a mysterious figure. Chloe soon learns she's part of an ancient race which has been hunted by human assassins for millennia —and that she may be their only hope for ultimate survival.
[...]
The drama is based on the book series The Nine Lives of Chloe King by Liz Braswell. 

Det är för tidigt för trailers, men från vad jag kan utläsa handlar det om cat abilities och jag som antagligen är den enda som faktiskt gillar Catwoman (2004) blev genast intresserad. Jag ska dock undvika böckerna, då man alltid föredrar bokversionen. Jag vill ge tv-serien en ärlig chans först.

Oj, gick det bra?!

Ny delkurs och jag lyckades faktiskt behålla fokus under hela lektionen trots att det fortfarande är litteraturhistoria det handlar om. Jag misstänker att det är en engagerad lärare i kombination med att nästa lektion kommer vara inriktad på Shakespeare som är anledningen. Däremot innebär fokus på vad som sägs mindre fokus på vad mina händer gör, vilket resulterade i att pennan jag höll i handen plötsligt petade mig i ögat.

Weapon in disguise

Jag var tacksam över att läraren just då vände ryggen till, men lättnaden varade inte länge då hon genast vände tillbaka med ett:
- Oj, gick det bra?!
- Va?
- Jag såg hur du hoppade till, petade du dig i ögat?
- Nej, he, he, det är okej.
Liten sal i kombination med en cirkelformad bänkplacering fick mig att envist stirra på tavlan då jag helst inte ville se ifall alla nu stirrade på den konstiga tjejen som petar sig själv i ögonen med en penna.

Det skulle vara trevligt att kunna ta sig igenom en dag utan att visa prov på mina underliga klumpigheter.

lila 3D glasögon och OMG en ARC!

Bioklubben lottade ut lila 3D glasögon och om namnet på bloggen inte redan gjort dig medveten om det så älskar jag lila. Som Guldmedlem sedan länge tillbaka (och för ett bra tag framöver) ser jag en hel del 3D-filmer. De svarta 3D glasögonen är bra, men de är inte så snygga och de har en vass kant som skaver näsan. Jag skickade därför in en motivering utan hopp om att den ens skulle läsas. Men som du antagligen redan gissat: jag vann!
 Hittade dessa snygga brillor i postlådan imorse. Men det var inte det enda jag hittade...

Jag läser en hel del engelsk YA och för inte så länge sedan så fick jag höra talas om Paranormalcy av Kiersten White strax innan dess release. Kiersten White är nu min favoritförfattare (hon är smart, rolig och urgullig överhuvudtaget) och Paranormalcy är en av mina absoluta favoritböcker (eftersom den är smart, rolig och urgullig överhuvudtaget). Jag är inte ensam om att gilla henne, hon är en New York Times Bestselling Author och i sommar kommer uppföljaren till Paranormalcy: Supernaturally. Releasedatumet blev flyttat från slutet på augusti till 26e juli alldeles nyligen, vilket gjorde mig väldigt glad eftersom jag väntat länge på den här boken.
 Men det är inget mot vad jag kände när jag hittade ett gult kuvert i min brevlåda imorse, innehållande:

En Supernaturally ARC (Advanced Reading Copy), och den är signerad! (Var vänlig observera att jag inte bara är awesome, utan bleeping awesome! Och om du inte förstår innebörden i de orden: skäms! Läs genast Paranormalcy och förhandsboka sedan Supernaturally.) Jag har just spenderat hela dagen med att läsa den och jag ♥ den! Ska skriva ihop en recension senare (både för den här bloggen och för andra ställen) men just nu behöver jag lite sömn.

Och jag är ledsen, men ingen får låna den, ingen får röra den. Jag är helt och hållet allvarlig.

latte

Bild: Michelle Meiklejohn
FreeDigitalPhotos.net

Idag blev det tentaplugg och fika med två kurskamrater på Prego (bästa kaffet på campus, jag ♥ deras latte med hasselnöt). Mycket roligare än att sitta och bläddra lite omotiverat här hemma.
 Men jag tyckte ändå jag pluggat så bra (för att vara mig) att jag kan unna mig ett par minuter av gårdagens amerikanska avsnitt av Chuck ikväll.

Dessutom behöver jag trösta mig efter att jag igår upptäckte ett hål i min plan vad gäller utbildning. Jag saknar, efter den här terminen, bara 60hp och en C-kurs för att kunna ansöka om en kandidatexamen. Planen var därför att läsa Litteraturvetenskap B och C nu. Men långnäsa, långnäsa; Litteraturvetenskap B går inte under höstterminen. Och eftersom C-kursen måste följa en B-kurs vet jag inte riktigt vad jag ska göra nu. Ska jag försöka hitta ett jobb? Det är ju lätt (eller inte). Då behöver jag en back-up plan och måste söka något att läsa under HT om jag inte hittar något jobb att betala hyra och räkningar med. Men det betyder eventuellt 20 veckor till av studielån och då gäller det ju att kursen är användbar i mitt framtida yrkesliv och helst vill jag även att kursen ska vara intressant. Problemet är bara att det är väldigt svårt att hitta en kurs som uppfyller båda kriterierna.
 Kanske dags att prata med en studievägledare.

Mer plugg, mindre blogg

Det har varit ganska tyst här de senaste dagarna av en mängd olika anledningar, men den största är tentan jag ska skriva på torsdag. Det är dags att sätta mina kunskaper om Litteraturhistoria på prov och det känns som om jag famlar i mörkret. Efter ett inledande VG på första delkursen (där det räckte med att närvara på alla föreläsningar för att lyckas med tentan) skulle det kännas som ett enormt misslyckande om jag tvingades göra en omtenta nu.
Jag älskar böcker, det är intressant att se hur litteratur tog sin början, hur sagor formades till vad de är idag och hur historieberättandet såg ut innan det skrevs ner. Men ordet historia sätter en mental blockering i min hjärna. Historia och samhällskunskap har, näst efter idrott, alltid varit de lektioner jag avskytt mest. Jag försöker lyssna, men det är omöjligt att behålla fokus och orden tar bara en kvick titt på mitt hjärna innan de bestämmer sig för att hitta ett mer välkomnande ställe att slå sig ner på.

Så, i princip, all tid jag spenderar framför datorn känns som tid jag egentligen behöver för att plugga. Ergo: mindre bloggande. Jag tänker inte ens leta reda på en passande bild för att matcha texten, jag uppdaterade min design under helgen så ni får anse det som det visuella inslaget idag.

Camelot vs. Merlin

Såg just de första 50 minuterna av Camelot, starz nya storsatsning med premiärdatum (i USA) 1 april.

Jag hade en del förhoppningar inför den här serien. Jag gillar sagor och legender och magi, det borde vara en serie som passar mig perfekt. Jag hade inte tänkt att jag skulle jämföra den med den brittiska Merlin, men medan jag såg pilotavsnittet kunde jag inte låta bli att göra just det - och jag föredrar Merlin.

Merlin - en karaktär jag tror på

Jag har inga problem att erkänna att Camelot med en betydligt större budget antagligen inte kommer ge tittarna drakar eller eldar som ser uppenbart ditklistrade ut. Men det som Merlin har och Camelot saknar är överlag bra skådespelare. Med ett fåtal undantag ryser jag över varje framtvingad känsla och varje försök till ett sårat ansiktsuttryck. Relaterbara och trovärdiga karaktärer är för mig viktigare än dyra specialeffekter och välkända namn i skådespelarlistan.

Med det sagt ska jag försöka ge Camelot ett par avsnitt till innan jag dömer ut den helt. Det finns ju trots allt en hel del serier som efter en seg start ändå lyckats vinna mitt hjärta i slutändan.

Sommar, sommar, sommar

Kläder från H&M
Skor från Skopunkten

Inte riktigt än, jag vet, men nu ska vi inte vara negativa. Istället ska vi försöka påminna sommaren om att den borde släpa med sig våren hit nu, för vi saknar dem. Så på den oplanerade shoppingen med Hanna och Elin idag så fick det bli sommarkläder som landade i påsen.

 Sen har mamma även planerat in en fotografering i helgen, så jag antar att jag nu har något att sätta på mig på den också. Jag hade tänkt mig jeans och t-shirt och resultatet blev väl inte långt från ursprungsplanen, men jag gissar att kjol föredras. Finns en del bruna och svarta accessoarer jag kan få anledning att använda också. Det enda som saknas är en sommarväska, men det var prat om att återvända efter löning, så jag får väl hitta den då istället.

... Om jag inte syr den själv.

Coconutterly fair

Finns det något godare än Ben & Jerry-glass? Jag betvivlar det starkt. Idag snubblade jag över B&J-frysen på ICA (okej, kanske inte snubblade så mycket som sprang raka vägen dit) och upptäckte en ny smak vid sidan av den forna favoriten Cookie dough: Coconutterly fair.

Chocolate Ice Cream, Coconut Caramel Swirls & Chocolatey Covered Caramel Crunch.

Vacker alliteration - något som använts med framgång inom lyriken (jodå, jag hängde med på föreläsningarna) - men den verkliga poesin sker när du lägger första skeden på tungan. Den är så mycket godare än förväntat, ingen smak blir för mäktig eller söt. Problemet är att jag undrar vad som då ska stoppa mig från att trycka i mig hela förpackningen på en gång. Jag är ledsen Cookie dough, men du får lämna plats åt den nya favoriten.

Loser Like Me

Så igår kom ett nytt avsnitt av Glee (s2 e16 Original Song) och jag såg just klart på vad jag anser vara det bästa avsnittet på länge. ♥ Mercedes kaxiga Hell To The No

men ♥ ♥ ♥ den ännu kaxigare Loser Like Me.

Vet att det finns läsare som inte kommit så långt in på säsong 2 än, så jag ska inte spoila, men Oh, I'm so proud to be a Gleek.

Kantarellsmörgås

Jag har världens bästa pappa. Inte nog med att han känner till kantarellplockarställen (är det ett ord?), han tänker även på mig när han plockar sina kantareller. Vilket är anledningen till att jag en helt vanlig onsdag kan plocka fram en gyllengul påse ur frysen och steka härligheten i en rikligt smörförsedd panna.

Ikväll blir det bio.

Nattuggla

Då sitter man återigen framför datorn ett par timmar efter midnatt och vill inte gå och lägga sig. Jag vet att normala, vuxna människor sover vid den här tiden. Men jag tror inte jag är varken normal eller vuxen, egentligen. Och det här är den tid på dygnet då mitt huvud faktiskt fungerar. Det kanske inte fungerar normalt - men det fungerar!

Till skillnad från tidiga morgnar, när jag fräser från hörn och önskar att jag hade en tom lägenhet eftersom jag envist smäller in i varenda. j*vla. möbel., sitter jag och studsar i stolen med Spotify i hörlurarna.

Smile - ingen riktig Lullaby

Det var vid den här tiden på dygnet som jag skrev alla uppgifter som gav mig VG i Kulturjournalistik. Och det var vid den här tiden på dygnet som jag faktiskt förstod ämnesrubriken på en gigantisk examinationsuppgift jag skrivit och därför tvingades skriva om den 9 timmar innan inlämning (jo, det gick också bra).
 Å andra sidan är det den här tiden på dygnet som jag har mina värsta svackor och påminns om att jag faktiskt har en depression i bagaget som bara vill sticka ut huvudet och nämna att jag aldrig riktigt kommer slippa efterskalven.

Inatt är jag varken särskilt kreativ eller i behov av en kram. Jag är egentligen i behov av sömn med tanke på att jag planerat en tidig bussresa in till centrum imorgon. Men Spotify innehåller alla mina favoritlåtar och viskar envist bara en låt till.

Åh, pip.

Svenska översättare har stört mig ända sedan jag lärde mig engelska. Först var det tv-program som översatte "thirteen" till "trettio" eller helt hoppade över att översätta vissa repliker. När jag lärde mig bättre engelska störde jag mig över alla ordvitsar (eller skämt överhuvudtaget) som försvann i översättningen. Där insåg såklart delar av mig att det inte är översättarens problem, vissa saker gets lost in translation, så enkelt är det. Men ibland önskar jag att jag inte hade lärt mig engelska. 
 Det man inte vet har man inte ont av - vilket är anledningen till att det dröjde så länge innan jag insåg hur en översättning av en bok kan ändra hela känslan.

Jag har läst sedan jag var fyra år, och jag har läst mycket. Allt jag läste var på svenska och jag var lyckligt ovetande fram tills jag fastnade i Harry Potters värld. Plötsligt klarade jag inte av att vänta på svenska översättningar och köpte istället fortsättningen så snart den släpptes på engelska. Det var något av en chock.
 De överdrivet barnsliga delarna som jag försökt ignorera var ersatta av text som kunde läsas även av dem som passerat sin elfte födelsedag. Hela boken gav mig en annan känsla när jag läste den och jag förstod hur den kunde bli så populär bland alla åldrar och inte bara den ursprungliga målgruppen (barn). Däremot tog det mig ett tag att figurera ut vem som var vem eftersom vissa namn hade ändrats.
 Jag var inte medveten om att namn översattes.

Despicable Me (Dumma Mej)
Se den - i originalversion!

Efter det läste jag mer och mer på engelska och började dessutom se tecknade och animerade filmer på engelska. Nu klarar jag inte längre av att läsa svenska översättningar eller se dubbade filmer. Sverige älskar att barnifiera allt tecknat och all ungdomslitteratur. Se en svenskdubbad film och du kanske har lite roligt, men det är definitivt barnen som går ifrån biosalongen med den största behållningen. Se samma film i originalversion och du kan skratta dig fördärvad.
 Jag skulle aldrig få för mig att läsa en svensk översättning av en engelsk YA-bok (Young Adult) - trots att det är min favoritgenre - jag har läst för många böcker som förenklats och gjorts om. YA eller ungdomsbok är en genre, inte en gräns för hur gammal man får vara när man läser den. Men i Sverige är det ju så viktigt att kategorisera, placera i lådor och sedan se till att allt stannar på sin plats.

Min favoritförfattare, Kiersten White, är på väg att släppa en uppföljare till sin NYT bästsäljare Paranormalcy, en bok som hon även sålt filmrättigheterna till. Kiersten är intilligent och kvick och hennes böcker återspeglar detta. Jag längtar efter och fasar inför att Sverige ska upptäcka hennes böcker och välja att översätta dem. Självklart vill jag att fler ska läsa Paranormalcy, men jag är väldigt orolig över översättningen. Hur översätter man till exempel "Bleep stupid bleep bleep faeries and their bleep bleep bleep"? (Ja, det är bleeps, läs boken så förstår du.) "Pip dumma pip pip älvor och deras pip pip pip"?
 Många som läst Kierstens bok har börjat använda "Oh, bleep". Det är roligt och något av ett inside joke för fans. "Åh, pip"? Jag avundas inte översättarna som ska försöka få till det. Men så länge de inte förändrar grundtanken, barnifierar eller översätter namn så antar jag att jag får vara tacksam.

När jag var liten ville jag bli översättare, för jag ville översätta rätt. Idag inser jag att det kanske inte alltid är så enkelt. Trots det vill jag fortfarande bli översättare om så bara för att jobba emot de begränsningar svenskar har så lätt för att skapa i verk som förtjänar mer..