Jag var initiellt lite tveksam efter att ha sett trailern, men syster övertalade mig att ge den en chans - vilket jag är glad för. Den här filmen är underbar.
Den innehåller girlpower, men inte av den extrem-feministiska, "usch, orkar inte se det här längre"-typen, utan den mysiga "kolla, den blyga tjejen biter äntligen ifrån"-typen. Och den innehåller romantik, men inte av den hopplöst trånande, "jag ger upp mitt liv för din skull"-typen, utan den söta, hälsosamma sorten.
Den är tuff och rolig och töntig och flickig, med några överraskande moment här och där. En feel good-film.
Och bara för att jag fick god kritik för min recension av filmen, lägger jag in den nu i efterhand:
Whip It är filmen om Bliss, en försiktig tjej från en liten håla i hjärtat av Texas. I början är hon den osynliga tjejen som jobbar på serveringen Oink Joint och ställer upp i skönhetstävlingar för att glädja mamma. In träder Hurl Scouts, ett Roller Derby-lag som rekryterar, och Bliss upptäcker att det finns något hon brinner för.
Drew Barrymore har i sin regidebut fokuserat på att hitta bra skådespelare och det gör att karaktärerna blir trovärdiga och lätta att relatera till. Som väntat är dialogen rapp och lockar till skratt. När det gäller den obligatoriska romansen börjar den sött, men verkligheten är inte alltid en dans på rosor.
Och det är just det som är poängen. Bliss kämpar hårt, hon tar smällar men reser sig upp. Och när Hurl Scouts förlorar matchen men stolt skanderar ”We’re number two”, visar de att det viktigaste inte är resultatet utan inställningen.
Man kan fråga sig om den övertydliga feminismen går över gränsen, men det är trots allt en man som skapar det avgörande slutet. Och förutom någon sockersöt scen, där jag väljer att fnittra generat istället för att fälla de rörda tårar som förväntas av mig, är det en charmig film med ett viktigt budskap: du väljer ditt eget öde.
