Jag var på bio igår. Premiären av Sucker Punch som jag med bävan sett fram emot. Trailern såg lovande ut, samtidigt fanns risken för att den skulle vara ännu en film som ville för mycket och levererade för lite.
Men jag gillade den. Jag gillade tanken, jag gillade utförandet och jag älskade musiken.
 |
| Bild: http://suckerpunchmovie.warnerbros.com |
Jag har något av en svaghet för Emily Browning som spelar protagonisten Baby Doll, hon är den vackraste människa jag någonsin sett och hon får ofta spela de karaktärer jag tycker mest om, vilket hon även gör i Sucker Punch. Så kanske är jag inte helt opartisk, men jag tror på Baby Doll, och jag tror även på de andra karaktärerna. Merparten av filmen utspelar sig i den fantasivärld som de bygger upp för att överleva och jag gillar den steampunk-inspirerade magivärlden. Det är mörkt och vackert och det finns drakar.
Och sen har vi det som för mig är det viktigaste när man ser en film: vad jag känner när jag ser den, om jag är i filmen eller bara en åskådare. Och jag gled lätt in i filmen - just där och då var det min värld. Och jag kände - så till den grad att jag var nära att fälla en och annan tår trots att jag aldrig gråter i sällskap (någonsin).
Om någon frågar mig så säger jag se den! För även om du inte gillar filmen så kommer du åtminstone gilla musiken.
(Den vackra Emily Browning sjunger även i flera av låtarna, bland annat Asleep.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar