May the odds be ever in your favor

Jag har ju pratat tidigare om boktriologin The Hunger Games (eller Hungerspelen som de heter på svenska). Eftersom filmen är på gång så hade de såklart ett eget litet bås på Comic Con i San Diego i år och gissa om jag blev avundsjuk när jag fick veta att de delade ut gratis Mockingjay pins.
 Nu är det dock så att det finns en hel del människor som använder det här för att tjäna lite extra pengar då de säljer gratissaker från Comic Con på ebay. Och jag kan hålla med om att det är fult gjort, när de får dem gratis och de borde ges ut till fans i första hand. Men å andra sidan är det tack vare dem som en liten svensk som jag kan få tag på dem. Visst är de dyra, men de är billigare än flygbiljetter till - och hotell i - San Diego.

Jepp, jag budade tills jag fick en. Jepp, jag har fått hem den idag.

My precious....

Den var värd varenda krona och den kommer sitta väl synlig på min tröja på premiären.

The Hunger Games

Jag har förälskat mig i en ny bokserie: The Hunger Games av Suzanne Collins. Jag drog mig länge för att läsa de här böckerna då jag ändå försöker undvika att läsa samma böcker som alla andra läser och seriens popularitet i USA och Storbritannien är enorm. Men så kom dagen då jag behövde något att läsa, gick in på bokhandeln, och det enda som fångade mitt intresse var dessa Hunger Games böcker.
 Jag insåg, när jag redan i kapitel två hade kommit karaktärerna så nära att jag grät verkliga tårar över deras belägenhet, att detta skulle bli en ny favorit. Böckerna gick inte att lägga ifrån sig och det blev tre nätter då jag bara sträckläste fram till slutet trots att jag hade en tidig morgon dagen därpå. Jag ♥ Suzanne Collins! Om jag hade en önskan vore det att skriva lika bra som henne - lika fångande. Jag bara sörjer att bokserien är slut.

Men nu kommer snart filmatiseringen. Och jag är livrädd. För det här är en bokserie jag verkligen gillar, hur är det möjligt att flytta över dessa boksidor till en bioskärm? Är det ens möjligt. Vi får väl se. Hursomhelst får jag erkänna att motion postern är både väldigt snygg och väldigt rätt:
(eftersom den har ljud som sätter igång automatiskt får du klicka på "Läs mer" för att se den)

Häxor är de nya vampyrerna.

Efter filmer som Underworld: Rise of the Lycans och New Moon spred sig varulvarna snabbt vidare till tv-serier och det var prat om att de håriga bestarna skulle bli de nya vampyrerna. Men de fick aldrig något riktigt genomslag.Och i en värld där människor betalar tusentals kronor för att bli av med hårväxt, är det svårt att föreställa sig exakt varför vi skulle attraheras av håriga monster.
 Men nu är det en annan grupp på ingång. Bonnie i Vampire Diaries har fått en allt viktigare (och mäktigare) roll alltmedan säsongen fortskridit och jag gissar att den kommer fortsätta växa i säsong 3. Även True Blood anser att det är dags att introducera häxor i säsong fyra, och så har vi höstens nya serie på CWTV (The Secret Circle) som jag redan pratat om.

Oh, great, now I have to deal with witches?!

Season of the Witch kanske inte fick så stort genomslag, men det återstår att se om vi föredrar våra häxor hemma i tv-sofforna. Med eller utan Hogwarts måste jag erkänna att jag alltid känt mig dragen till magi och jag gissar att nästa Halloween har de spetsiga tänderna bytts ut mot spetsiga hattar.

Dr. Horrible's Sing-Along Blog

Min absoluta favoritmusikal genom tiderna är Dr. Horrible's Sing-Along Blog. För det första är det så många människor jag beundrar inblandade i produktionen. Som Neil Patrick Harris (Barney, How I Met Your Mother) och Felicia Day (The Guild) som spelar två av huvudrollerna. Sen har vi Joss Whedon, som även står bakom underverk som Dollhouse, Buffy the Vampire Slayer och Serenity (och Glee-avsnittet Dream On), och Maurissa Tancharoen som bland annat skrivit underbara låtar (Remains) och både skrivit avsnitt och varit skådespelare i Dollhouse.
 För det andra har du den här trailern:

Awesome, eller hur? Awesome, I tell you!

Tyvärr kan jag inte få tag på någon DVD för region 2 spelare och iTunes vill inte sälja Dr. Horrible till svenskar, så nu sitter jag här och vet inte hur jag ska få tag på en laglig version. Grusig stream är inte nog för mig och dessutom ger det inte mina pengar till de som verkligen förtjänar det. Men ett mail har blivit skickat och tills jag får svar sitter jag och fnittrar åt scener folk postat på youtube. Som den här:

No Strings Attached

Det har varit ganska tyst här på sistone. Jag fyllde år och sedan försvann tiden för mig ett tag, men jag är fortfarande här.
 Ikväll gick jag och Hanna och såg No Strings Attached på bio. Jag har varit lite tveksam till om jag vill se filmen eller inte, men den låg som studentbio och vi hade inte så mycket annat för oss såhär en tisdagskväll. Och jag skulle inte säga att jag ångrar det. Det är inte en film jag kommer köpa på DVD och se om och om igen, men den hade sina stunder och jag tyckte Ashton och Natalie var ett ganska sött par-som-inte-är-ett-par.

Imorgon blir det serious dress fitting, Scream 4, såpbubblor och (tro det eller ej) ellen i kjol.(!)

Jag lovar dock inga bilder på ellen i kjol.

Sucker Punch

Who chains us... and who holds the key that can set us free?

Jag var på bio igår. Premiären av Sucker Punch som jag med bävan sett fram emot. Trailern såg lovande ut, samtidigt fanns risken för att den skulle vara ännu en film som ville för mycket och levererade för lite.
 Men jag gillade den. Jag gillade tanken, jag gillade utförandet och jag älskade musiken.

Bild: http://suckerpunchmovie.warnerbros.com

Jag har något av en svaghet för Emily Browning som spelar protagonisten Baby Doll, hon är den vackraste människa jag någonsin sett och hon får ofta spela de karaktärer jag tycker mest om, vilket hon även gör i Sucker Punch. Så kanske är jag inte helt opartisk, men jag tror på Baby Doll, och jag tror även på de andra karaktärerna. Merparten av filmen utspelar sig i den fantasivärld som de bygger upp för att överleva och jag gillar den steampunk-inspirerade magivärlden. Det är mörkt och vackert och det finns drakar.
 Och sen har vi det som för mig är det viktigaste när man ser en film: vad jag känner när jag ser den, om jag är i filmen eller bara en åskådare. Och jag gled lätt in i filmen - just där och då var det min värld. Och jag kände - så till den grad att jag var nära att fälla en och annan tår trots att jag aldrig gråter i sällskap (någonsin).

Om någon frågar mig så säger jag se den! För även om du inte gillar filmen så kommer du åtminstone gilla musiken.
(Den vackra Emily Browning sjunger även i flera av låtarna, bland annat Asleep.)

Bring me popcorn!

Nu var det längesen jag gick på bio (hela två veckor sen sist) och jag börjar få abstinens. Så för att dämpa begäret en aning tänkte jag dela med mig av tre trailers till filmer jag. vill. se.

Först ut har vi en film som blivit framskjuten ett antal gånger. Nu finns inte längre Sverige med på listan över releasedatum, och Bioklubben uppger på sin facebooksida att det inte finns någon svensk distributör som har rättigheter till filmen i nuläget. Snopet, för jag ville verkligen se den på bio, men just nu ser det ut som det får bli en gryning streamad version istället.

Beastly, filmversionen av boken skriven av Alex Flinn.
Jag har med flit låtit boken stå kvar på min "att läsa"-lista (och inte ens läst de första 67 sidorna), för jag vill se filmen först så jag inte automatiskt hatar den för allt som saknas.

Sen har vi en film som faktiskt kommer dyka upp på sf om bara ca en vecka (premiär 8 april).

Sucker Punch.
Den kan vara B, den kan vara weird, eller så kan den vara awesome.

Sist men inte minst, en film som sf listat med premiärdatum 17 juni.

Something Borrowed.
Eftersom sf redan haft en tävling om filmen gissar jag att det här inte är en utav dem som plötsligt kommer försvinna från listan, sommarens chickflick-kväll är räddad. (Och jag ♥ Ginnifer Goodwin.)

[Hade jag haft läsare hade jag här frågat vilka tre filmer du ser mest fram emot på bio.]

Whip It

Jag och syster sitter ibland och letar trailers till filmer vi inte sett än. Filmer som är lite mindre och inte så välkända, vilket är anledningen till att vi missat dem. Igår fick vi en fullträff när vi hittade filmen Whip It, regisserad av Drew Barrymore och med Ellen Page i huvudrollen. Jag förstår inte riktigt varför jag inte hört talas om den förut.

Jag var initiellt lite tveksam efter att ha sett trailern, men syster övertalade mig att ge den en chans - vilket jag är glad för. Den här filmen är underbar.
Den innehåller girlpower, men inte av den extrem-feministiska, "usch, orkar inte se det här längre"-typen, utan den mysiga "kolla, den blyga tjejen biter äntligen ifrån"-typen. Och den innehåller romantik, men inte av den hopplöst trånande, "jag ger upp mitt liv för din skull"-typen, utan den söta, hälsosamma sorten.

Den är tuff och rolig och töntig och flickig, med några överraskande moment här och där. En feel good-film.

Och bara för att jag fick god kritik för min recension av filmen, lägger jag in den nu i efterhand:

Whip It är filmen om Bliss, en försiktig tjej från en liten håla i hjärtat av Texas. I början är hon den osynliga tjejen som jobbar på serveringen Oink Joint och ställer upp i skönhetstävlingar för att glädja mamma. In träder Hurl Scouts, ett Roller Derby-lag som rekryterar, och Bliss upptäcker att det finns något hon brinner för.
 Drew Barrymore har i sin regidebut fokuserat på att hitta bra skådespelare och det gör att karaktärerna blir trovärdiga och lätta att relatera till. Som väntat är dialogen rapp och lockar till skratt. När det gäller den obligatoriska romansen börjar den sött, men verkligheten är inte alltid en dans på rosor.
 Och det är just det som är poängen. Bliss kämpar hårt, hon tar smällar men reser sig upp. Och när Hurl Scouts förlorar matchen men stolt skanderar ”We’re number two”, visar de att det viktigaste inte är resultatet utan inställningen.
 Man kan fråga sig om den övertydliga feminismen går över gränsen, men det är trots allt en man som skapar det avgörande slutet. Och förutom någon sockersöt scen, där jag väljer att fnittra generat istället för att fälla de rörda tårar som förväntas av mig, är det en charmig film med ett viktigt budskap: du väljer ditt eget öde.

The Lake House

Fick en rabattkod från CDON igår så jag bestämde mig snabbt för att köpa en tidig julklapp till mig själv. Av någon anledning hade jag inte skaffat min favoritfilm på DVD än, men nu var det dags.

Jag vet egentligen inte vad det var som fick mig att se filmen The Lake House, eller Huset vid sjön som den heter på svenska, när den gick på TV för ett tag sedan. Det är ett drama och jag avskyr drama, men av någon anledning slog jag ändå på TV:n när det var dags. Avsaknad av något bättre att göra antar jag.

Och så hittade jag min favoritfilm på det sista stället jag skulle leta. En romantsk och vacker saga som behåller magin vi som vuxna bara kan hitta i filmens värld. Och snart ligger den i brevlådan så jag kan se den när och hur många gånger jag vill.