Konst, eller en ursäkt för rasism?

Lars Vilks ritar Muhammed som rondellhund och den efterföljande diskussionen handlar om yttrandefrihet och muslimer utan humor. För vad spelar det för roll att muslimer har regler om att inte avbilda Muhammed? Vi är inga muslimer, vi behöver inte följa deras löjliga regler och det ska vi trycka upp i ansiktet på dem. Religionsfrihet, javisst, men respekt för andra är inte lika viktigt som yttrandefriheten och konsten.

Dan Park sätter upp affischer av Jallow Momodou med texten "Vår negerslav är bortsprungen" och grips för olaga affischering. Det utreds om han kan anklagas för hets mot folkgrupp (igen, för han gillar att provocera judar också). Men han är konstnär, han använder sig av yttrandefriheten och nu är det afrikanerna som inte har någon humor. Fast nu tvekar folk, det är inte lika okej att skämta om negerslavar som muslimer. Borde det kanske finnas en gräns?

Och jag bara undrar: vad är konst? För jag trodde konst handlade om att skapa något som framkallar känslor och reaktioner. Jag trodde det handlade om att se det vackra i allt.
 Men det verkar vara en ursäkt för att få uttrycka rasistiska åsikter och spotta på dem som inte är som oss. Tycker vi att det är okej?

Jag gör inte det.

"Minskade piratkopiering" - men var tror ni användarna tar vägen nu?

Idag meddelade Spotify att de inte längre kommer erbjuda (nästintill) obegränsat med musik utan kostnad, det är dags att begränsa tjänsten rejält med förhoppningen att flera då kommer skaffa Spotify Premium. De berättar att tjänsten har minskat piratkopiering (antagligen med förhoppningen att vi ska tycka att de har en bra grundtanke och vilja stödja dem) och förklarar att det här kommer påverka en mindre del av gratis-användarna då de flesta bara använder Spotify för att upptäcka ny musik.
 Problemet är bara att de som använder tjänsten istället för piratkopiering är de som kommer påverkas eftersom det är de som använder tjänsten oftast. Så det låter fint att Spotify hjälpt till att eliminera en del av den olagliga fildelningen, men nu inför de åtgärder som knuffar tillbaka en stor mängd till just det igen. Så säg som det är istället: ni hoppas att ni nu lyckats skapa ett behov hos era användare starkt nog att ge större intäkter från användarnas plånböcker än från reklammeddelanden.

Begränsningen börjar gälla redan den 1 maj
Varje låt kan spelas max fem gånger per månad
Du kan lyssna på max 10 timmar musik per månad

Jag har köpt Spotify Premium lite då och då tidigare, när jag känt mig trött på reklam, så jag är inte främmande för idén. Men jag ogillar starkt att tvingas betala för en tjänst som tidigare erbjudits gratis. Spotify är i sin fulla rätt att ta betalt för sin tjänst, men jag är i min fulla rätt att sluta använda tjänsten. Det var kul så länge det varade.

Läs mer: Aftonbladet, Expressen, SvD, DN

EDIT: Om du letar alternativ till Spotify är Grooveshark gratis
EDIT2: Jag hade visst missuppfattat det där med hur många gånger man kan spela en låt. Det verkar som att begränsningen är är fem gånger överhuvudtaget, inte per månad. (Vilket såklart gör gratistjänsten helt oanvändbar för min del.)

Att ha rätt till ett barn

Det har varit en del diskussioner i Aftonbladet på sistone om ensamstående kvinnor som åker till Danmark och skaffar barn genom insemination. Något som de får fortsätta med eftersom regeringen återigen sagt nej till att skapa den möjligheten i Sverige. I samband med den första artikeln skrev Malin Wollin om hur barn inte är någon "rättighet" eftersom "att ha en pappa av kött och blod är bättre än alternativet: att pappa inte finns eftersom min existens är ett experiment". Jag kan verkligen inte förstå det argumentet. Är alltså inte ett älskat, önskat barn lika lyckligt som barnet vars pappa misshandlar eller utnyttjar sitt barn?
 Alla borde inte ha rättighet till barn, men många av dem som inte borde skaffar ändå barn. Vill du verkligen påstå att det enda som skapar ett lyckligt barn är ett samlag?

Då tyckte jag mycket bättre om att läsa Carlos Rojas tankar i SvD. Han skriver inte om "experiment", lyckliga barnlösa människor och "idealfamiljen". Han skriver om kärlek och det som spelar roll i verkligheten. "Det viktiga för barn är förstås att ha föräldrar som är närvarande och ger trygghet, och tar ansvar." Han tycker att ensamstående, vare sig det är en hon eller han, har samma rättighet till barn som par som vill skaffa barn.
 För även om barn inte borde vara en rättighet så är de just nu en rättighet för alla som skippar preventivmedel.

Vi steriliserar inte människor som aldrig borde få skaffa barn, vad ger oss rätten att hindra en kvinna från att skaffa barn på grunden att en förälders kärlek inte är nog? Bara för att en kvinna inte har hittat en man att dela sitt liv med betyder det inte heller att hennes barn skulle sakna manliga förebilder. Det finns vänner och släktingar som kan ta hand om den delen.
Det är lätt för en kvinna som fått sin familj och sitt happy ending att sitta och ha åsikter om hur ensamstående bör leva sina liv. Men en familj består inte av en man, en kvinna och barn, en familj består av kärlek.